Drönare bäst i test 2024 – Topp 6 bästa Drönare

Med överlägsen batteritid, imponerande foto- och videokvalitet samt nybörjarvänliga säkerhets- och stabilitetsfunktioner är DJI Mavic Air 2 den bästa, mest prisvärda drönaren. Den ger både noviser och hobbyutövare massor av wow-ögonblick och erbjuder samtidigt filmkvalitet som är tillräckligt skarp för att intressera erfarna fotografer.

Mavic Air 2 är en hopfällbar drönare i mellanklassen som har snappat upp ett par trick man vanligtvis hittar hos dyrare konkurrenter. DJI uppger att modellen har 34 minuters flygtid. I verkliga tester så klarade sig Mavic Air 2 i ungefär 30 minuter, men det räcker för att placera den bland de ledande modellerna i branschen. Själva flygandet är ganska fritt från stress och en trevlig upplevelse tack vare flera säkerhetsfunktioner. Det finns sensorer både fram och bak som upptäcker hinder, samt ljus för ökad synlighet. Återvänd-hem-funktionen kan aktiveras med en enkel knapptryckning och om en nödlandning krävs kan Find My Drone-funktionen ge dig ett exakt GPS-läge.

Fjärrkontrollen har ett attraktivt mörkgrått utförande och en telefonhållare. Kablar för Lightning, micro-USB och USB-C är inkluderade. När du väl placerat din smarttelefon i hållaren är det rätt intuitivt att flyga. Den vänstra spaken kontrollerar höjden och rotationen, den högra spaken ändrar riktning. Med en brytare ändrar du flygläge men normalläget är optimalt i de flesta situationer. Tripod-läget saktar ner drönaren. Det är perfekt för filmiska foton och även för nybörjare, eftersom Mavic Air 2 har en imponerande acceleration som man kan behöva vänja sig vid. Sportläget gör att du kan njuta fullt ut av accelerationen, men den ökade farten betyder att funktionen för att upptäcka hinder kopplas ur och därmed kräver mera av piloten. Fjärrkontrollen har också en del enklare val för kamerakontroll. Räckvidden är imponerande 10 km, men det är ändå inte en bra idé att sända iväg din drönare för att hälsa på mormor (du bör alltid ha drönaren inom synhåll). Mavic Air 2 kan också hantera vind på upp till 10,5 m/s (eller 38 km/tim), vilket gör att den även fungerar i sämre väder.

DJI Fly-appen som finns till Android och iOS erbjuder ännu fler funktioner. Den visar vyn från kameralinsen och låter dig justera inställningarna och välja fotograferingsläge. Du kan till exempel få din Mavic Air 2 att följa ett objekt. Funktionen för att upptäcka och undvika hinder (som kallas APAS 3.0) är ganska imponerande med sina sensorer både framåt, bakåt och neråt. Du kan till exempel gå genom skogen och få drönaren att cirkla runt dig medan den automatiskt väljer en bana fri från hinder. Istället för att krascha i marken, grenar (eller piloten) vid tester, så stod Air 2 istället stilla i luften och pep. Den har dock inte sensorer uppåt och åt sidorna, så det krävs ändå viss försiktighet från piloten. Appen erbjuder också en del funktioner för redigering, men output är begränsad till 1080p.

Mavic Air 2 har en ½-tums sensor och kan ta bilder i 48 MP. Men du får bättre kvalitet och mindre störningar om du håller dig till 12 MP upplösning. Det beror på att DJI använder pixel binning – mjukvaran använder medelvärdet från fyra olika pixlar för att skapa ett mera precist resultat. Nybörjarfotografer kommer att uppskatta SmartPhoto-läget som väljer de bästa inställningarna beroende på omständigheterna. Linsen på 24 mm med f/2.8 bländare ger dig vackra och skarpa bilder utan störningar. Det är möjligt att fota i JPEG och/eller DNG Raw. Eftersom bländaren är fixerad är ND-filter praktiska för att fota under soliga dagar. Om du väljer Fly More-paketet är filtren inkluderade.

När det kommer till film så har Mavic Air 2 ett internminne på 8 GB samt en plats för MicroSD-kort. Den filmar 4K UHD i upp till 60 fps. Videon spelas in i 120 Mbps, vilket slår alla andra DJI konsumentdrönare, och en 3-axlad gimbal-stabilisering ger dig jämna och iögonfallande filmer. Det är möjligt att minska upplösningen till 1080p och spela in i 120 och 240 fps för filmer i slowmotion. Ett HDR-alternativ är också tillgängligt (om så bara i 30 fps) vilket gör att man kan få med en del detaljer i motljus och skuggor när man filmar i otillräckligt ljus. Sen finns det DJIs 8K Hyperlapse-funktion. Drönaren tar en serie bilder medan den flyger och kombinerar dem till en timelapse-video med rörelse. Det låter riktigt coolt, men under tester i 8K så hade hyperlapse problem med kvaliteten. Resultaten blev ändå utmärkta i 1080p.

Mavic Air 2 är inte perfekt, men den saknar konkurrenter bland modellerna i mellanklassen. Funktionen för att undvika hinder saknar sido- och toppsensorer och app-redigeringen har begränsade valmöjligheter och output. Denna modell är inte heller kompatibel med de omtalade DJI Goggles (headset med förstapersonsperspektiv). Erfarna fotografer kommer att leta efter en dyrare drönare med större kamerasensorer (om du är en av dem bör du kolla på recensionen av Mavic 2 Pro här nedan). En del kanske också föredrar en fjärrkontroll med skärm snarare än en telefonhållare, men vi tyckte Air 2-lösningen var fullt tillräcklig.

Generellt sett har Mavic Air 2 enastående flygtid, vindresistens, kontroller och räckvidd på uppkopplingen. Dessutom är dess kamera fullt kapabel att skapa häpnadsväckande innehåll till vloggar, sociala medier och att fånga dina resor på film. Allt detta kombinerat med ett attraktivt pris gör denna drönare till ett absolut måste för flygentusiaster. Fly More-paketet är också en prisvärd investering som inkluderar ett fodral, extra batterier, propellrar och filter som du snart kommer att behöva efter att du blivit förälskad i din Air 2.

Om du har en obegränsad budget så kombineras portabilitet, idiotsäker igenkänning av hinder, samt en fantastisk foto- och videokvalitet i DJI Mavic Pro. Dess 1-tums bildsensor är överlägsen alla andra drönare i DJIs Mavic-utbud och den hopfällbara designen gör modellen tillräckligt kompakt för att man ska kunna bära den i en väska.  

Batteritiden är något kortare än hos Air 2, men fortfarande imponerande. Officiellt anges den till 31 minuter och Mavic 2 Pro flög endast 3–4 minuter kortare än så i tester, vilket är förväntat när man beaktar starten, landningen och väderförhållandena. Denna modell har 10 sensorer för att upptäcka hinder, något som skyddar den från alla sidor. Därför erbjuder Mavic 2 Pro kanske den mest avslappnade flygningen, även när du filmar i en skog eller liknande miljö. Precis som övriga Mavic-drönare så kan du kalla hem den genom en knapptryckning och få drönarens exakta GPS-läge tack vare Find My Drone-funktionen.  

Fjärrkontrollen har en enkel skärm som visar viktig info om batteritid, distans och uppkoppling. Till skillnad från Mavic Air 2 så måste din smarttelefon fästas under kontrollen, något som en del piloter anser vara opraktiskt. Det är möjligt att flyga drönaren utan en telefon, men du går då miste om förstapersonsperspektivet. Generellt sett är kontrollerna liknande dem hos Air 2, men det finns fler reglage och brytare på själva kontrollen för användbara funktioner som att justera kameravinkeln och exponeringen, byta flygläge, frysa drönaren och så vidare, samt två programmerbara knappar. De olika flyglägena är också likadana hos båda modellerna. I Tripod-läget saktar drönaren ner för att ta mer exakta bilder. I sportläget kan denna modell susa fram i 72 km/tim. Då avaktiveras funktionen för att undvika hinder för att piloten ska kunna komma närmare olika objekt med drönaren om hen så önskar.  

Mavic 2 Pro använder sig av DJI Go 4-appen, som är mer avancerad än DJI Fly, något som kan kännas lite förvirrande för nybörjare. Appen finns till Android och iOS och erbjuder massor av valmöjligheter, till exempel automatisk fotografering och hyperlapse. Den har också APAS-systemet, som har imponerat på användarna när drönaren kvickt manövrerar genom trädgrenar eller tar sig runt andra hinder på vägen. Mavic 2 Pro är trådlöst kompatibel med DJI Goggles, vilket adderar en ny nivå till upplevelsen.  

Mavic 2 Pros Hasselblad kamera och 20 MP upplösning resulterar i fantastiskt detaljerade och skarpa foton med ljusa och ändå realistiska färger. Den större sensorn har onekligen fördelar när man vill fotografera i sämre ljus och ISO kan höjas upp till 12 800 (6400 för video). Grynigheten blir ganska märkbar med högre ISO, men Mavic 2 Pro kan fortfarande ta vackra bilder av solnedgången som inte är möjligt med övriga modeller i det här utbudet. Dessutom har linsen, som motsvarar 28 mm, en justerbar bländare från f/2.8 till f/11; detta gör att man kan fota i starkt ljus utan ND-filter. Mavic 2 Pro stöder JPEF och DNG Raw format. Denna modell har 8 GB internminne och en MicroSD-kortplats.  

Den större sensorn lönar sig också när det gäller videokvalitet. Den filmar 4K UHD i 100 Mbps och du kan välja mellan 24, 25 eller 30 fps. Vid 2.7K kan du få upp till 60 fps och vid 1080 filma i 120 fps. Det är möjligt att välja Dlog-M eller HDR-profiler för att få mer dynamisk info från vyn och mer levande färger. En 3-axlad gimbal ger utmärkt stabilisering även under flygturer i hög fart. Tyvärr stöds inte 4K DCI-formatet, något som vi hade förväntat oss i denna prisklass. Om det är avgörande för dig bör du överväga DJI Phantom 4 Pro. Men DCI 4K är inte ett måste om du inte tänkt visa dina filmer på bio: UHD är optimalt för Youtube och TV.  

Förutom att den kostar en förmögenhet så är Mavic 2 Pro en riktig dröm bland drönare, med ett fantastiskt utbud av funktioner. Ändå är dess kusin Air 2 också ganska imponerande, och både mindre och betydligt billigare. Fotoegenskaperna hos Mavic 2 Pro lämnar inget mer att önska för hobbyutövare, erfarna proffs kanske faller för DJI Inspire 2 som erbjuder sensorer i DSLR-storlek och utbytbara linser. När det kommer till video är den största nackdelen att 4K vid 60 fps och DCI har utelämnats, vilket kan motivera professionella videofotografer till att välja DJI Phantom 4 Pro istället. Ändå är de båda konkurrerande modellerna som nämnts dyrare, de är inte alls speciellt bärbara och extrafunktionerna är riktade till proffs. För ambitiösa hobbyutövare är Mavic 2 Pro den bästa drönaren för både fotografering och video. Den är otroligt lätt att kontrollera, kan vikas ihop till ett kompakt paket och kan skryta med en utmärkt kamera. Detta är en vinnande kombination som även kommer att imponera på den mest krävande konsumenten.  

Parrot Anafi har en kompakt uppbyggnad som gömmer en förvånansvärt bra kamera. Även om den inte har någon funktion för att upptäcka hinder, så sticker den ut bland drönare i samma prisklass tack vare en lins med 3x digital zoom, kamera som kan vinklas uppåt och många häftiga automatiska flyglägen. Den är också mycket tystare än sina konkurrenter, vilket drar till sig mindre uppmärksamhet från de som är skeptiska till drönare.

I jämförelse med DJIs drönare är Parrot längre men också smalare. Den är gjord av kolfiber och plast, väger endast 320 gr och kan bli en utmärkt kamrat på resan. Återvänd hem-funktionen ser till att din Parrot inte åker vilse. Flygtiden som uppges är 25 minuter och i tester klarade Anafi nästan av det, med flygturer som räckte längre än 23 minuter.

Fjärrkontrollen Skycontroller 3 inkluderas med drönaren. En smarttelefon ska fästas ovanpå och fjärrkontrollen slås på automatiskt när du öppnar den. De två välkända joysticken används för att reglera höjd, rotation och riktning. Det finns knappar för att starta, landa och kalla hem din drönare, samt för att justera kameravinkeln och zoomningen.

Även om själva fjärrkontrollen kunde beskrivas som ganska minimalistisk så adderar Parrot Free Flight-appen (som finns till Android och iOS) en del roliga alternativ. Här visas drönarens vy och en karta och du kan också justera kamerans inställningar. Det finns många automatiska flyglägen som inkluderar zoomeffekter, följ mig-läget med många spårningsfunktioner och Smart Dronies. Den sistnämnda kommer att tilltala den som älskar selfies; den gör att du kan välja mellan olika flygbanor för inspelning medan drönaren cirklar runt piloten (en del av dem kostar dock extra). CineShots filmar fascinerande och allomfattande vyer: drönaren flyger upp, vinklar kameran neråt, uppåt och roterar sen 360 grader.

Ändå är det inte helt lätt att styra Anafi, även om den skryter med en överföringsräckvidd på 4 km, och experter medger att uppkopplingen är stabil som berget. Eftersom det är en lättare drönare är den mer utsatt för vind och i en del tester observerade man att den drev iväg trots att det inte blåste alls. När man kombinerar detta med bristen på en funktion för att upptäcka hinder (det finns bara en sensor undertill för mjukare landning) så får man en drönare som kan vara för utmanande för nybörjarpiloter.

Å andra sidan kompenserar kameran för den opraktiska flygningen. Kombinationen av 1/2.4” CMOS Sensor och 21 MP upplösning slår de flesta drönare i denna prisklass. Men Anafis största fördel är dess 180° tilt gimbal som gör att den kan ta fantastiska uppåtriktade foton som ingen annan drönare klarar av. Anafi har också ett inbyggt HDR-läge som levererar utmärkta detaljerade bilder i kontrasterande ljus. Linsen som motsvarar 23–69 mm format med f/2.4 är skarp och ljus, och användare älskar Parrots färgstarka men inte översaturerade färger. Den stöder både JPEG- och Raw DNG-format.

Parrots filmer imponerar lika mycket som stillbilderna. Även i maximal hastighet om 55 km/tim bibehålls filmen jämn och fin i tester. Denna drönare klarar av DCI 4K i 24 fps och UHD 4K i 30 fps. Videon spelas in i 100 Mbps. Det finns alternativ för HDR, slowmotion och hyperlapse; den sista kan spelas upp i 240 x hastigheten. Med en upplösning på 1080p kan du också utnyttja zoomen på upp till 2,8x utan att förlora någon information. Detta ger inte bara nya kreativa möjligheter (Dolly Zoom som Hitchcock gillade är inkluderat) utan kompenserar också för Anafis klumpighet, eftersom du kan ta närmare bilder av objekt fast drönaren håller sig på ett säkert avstånd. Naturligtvis är det också möjligt att zooma in i 4k, men då kommer kvaliteten att försämras. Anafi har inget integrerat minne men en 16 GB microSD-kortplats är inkluderad i standardpaketet.

När det kommer till nackdelarna tycker en del användare att Anafi är bräckligare i jämförelse med DJIs drönare. Även om den inte gick sönder i några tester och dess lätta kropp ändå överlevde ett par krascher, är det något man bör ha i åtanke. Sedan är endast ett batteri inkluderat i standardpaketet. Det kan bekvämt laddas via USB-C, men det tar runt 2 timmar. Därför bör du förbereda dig på att köpa ett extra batteri. Ett annat alternativ är att direkt köpa Anafi Extended-paketet. Det inkluderar två extrabatterier, fler propellrar, en axelväska (som rymmer drönaren och fjärrkontrollen) och en 2-månaders prenumeration på Adobe Creative Cloud. Generellt sett tycker vi att Parrot Anafi är aningen utmanande för nybörjare, men den ger en drös nya möjligheter i händerna på en mer erfaren pilot. Om du behöver en drönare som kan ge dina projekt en ny infallsvinkel (bokstavligt talat) och inte vill spendera en förmögenhet, så är Anafi precis rätt drönare.

När den 249 g tunga DJI Mavic Mini med sitt ryggsäcksvänliga format tog drönarvärlden med storm, önskade vissa användare att den hade mer kraftfulla foto- och videomöjligheter. DJI lyssnade på sina konsumenter, och Mini 2 är resultatet som återigen har fått drönarfans att bli uppspelta.

Mini 2 väger fortfarande ca 249 gram och är ungefär lika stor som sin föregångare. Flygtiden och hastigheten har dock blivit lite bättre. Men den stora skillnaden mellan de båda modellerna är hur mycket mer pålitlig och vindresistent Mini 2 är under flygning, vilket gör den till en perfekt resedrönare. OcuSync-tekniken som används utökar överföringsområdet märkbart och är mer motståndskraftig mot alla störningar. Mini 2 har även en räckvidd på 6 km, och de som har testat den är imponerade över förbättringen jämfört med Mavic Mini. Det finns även en lite mer avancerad handkontroll. Den har ett kraftigare batteri, och telefonen går att sätta fast ovanför kontrollenheten, vilket gör flygningen bekvämare.

Mini 2 har fortfarande samma bildsensor på 1/2,3-tum med 12 MP-upplösning, och inkluderar samma 24mm stora objektiv. Den största förbättringen för fotografer är att Mini 2 stöder Raw-format, vilket ger dig betydligt större redigeringsmöjligheter. Videofotografer har även skäl att glädjas tack vare att Mini 2 tillåter inspelning i 4K och har en bra digital zoom upp till 2x. Om du fotograferar i Full HD kan du zooma upp till 4x, vilket gör det möjligt att utöka de kreativa alternativen ytterligare. Den maximala bithastigheten är 40 Mbps.

4K är dock begränsad till 30 fps, vilket gör att Mini 2 hamnar bakom DJI:s dyrare modeller. Och även om bildkvaliteten är utmärkt för en så liten drönare, bidrar den mindre sensorn till mindre dynamiskt omfång och större kornighet i svagt ljus jämfört med våra två toppval. En annan aspekt att överväga om du väger Mini 2 mot DJI:s vassaste produkter är att den förstnämnda fortfarande inte undviker hinder. Även om den är betydligt lättare att flyga jämfört med den ursprungliga Mini, får du inte samma stressfria upplevelse som med Mavic Air 2 eller Mavic 2 Pro.

Mini 2 kanske inte är felfri, men den har löst de flesta begränsningarna som hittades hos sin föregångare. För reseentusiaster, amatörer eller till och med ambitiösa nybörjare är detta ett utmärkt val, och erbjuder en överraskande balans mellan dess kompakta storlek och njutbara bilder. De som överväger att uppgradera till Mini 2 från den ursprungliga Mini bör veta att deras batterier tyvärr inte är utbytbara. Därför rekommenderar vi att överväga Fly More Combo, vilket innebär att du får denna drönare tillsammans med extra batterier och reservdelar till ett bättre pris.

Priset på DJI Mavic Mini är lika lågt som vikten och det finns en hygglig kamera i Minis lilla kropp. Denna nybörjardrönare har en 3-axlad gimbal och 2,7K upplösning för att få jämna videos, dessutom kan den ta bilder i 12 MP.

Minis kompakta storlek är en av dess styrkor. När den är hopfälld passar denna drönare enkelt i en ficka; dessutom väger den bara 249 g. Eftersom du i en del länder (som USA och Storbritannien) måste registrera drönare som väger 250 g och uppåt, kan Mavic Mini vara en tilltalande modell för resenärer. Trots sin nätta uppbyggnad anges Minis flygtid till 30 minuter. I verkliga tester klarade den oftast av runt 25 minuter, men detta är bättre än en del dyrare drönare. Precis som DJIs övriga quadcopters så har Mini en återvänd hem-knapp. Find my Drone-funktionen hjälper dig lokalisera den om en oväntad landning krävdes. Tyvärr betyder den kompakta storleken att man offrat funktionen för att undvika hinder; det finns bara en sensor undertill som gör att Mini saktar ner inför landning. Det finns en reell risk att man lyckas krocka denna smidiga drönare från alla andra sidor, så nybörjarpiloter bör öva på en öppen plats.

Fjärrkontrollen är ganska nybörjarvänlig och har löstagbara joysticks. På samma sätt som för Mavic Air 2 så styr den vänstra kontrollen höjd och rotation och den högra styr drönaren i önskad riktning. Det finns också knappar för att spela in, ta foto och ett hjul för att justera vinkeln. Precis som hos Mavic 2 Pro så fäster man smarttelefonen under fjärrkontrollen, vilket vi tycker är aningen opraktiskt. Lightning, Micro USB och USB-C-kablar är inkluderade och drönaren har stöd för MicroSD-kort. Precis som hos Air 2 använder Mini DJI Fly-appen.

Teoretiskt sett ska Mavic Mini kunna behålla uppkopplingen över avstånd så långa som 4 km, men anslutningsproblem var vanliga i tester. Så länge du håller din drönare i närheten (som alla bra nybörjarpiloter borde göra) så borde detta inte medföra några problem, men det gör att Mini är riskabel att använda över större avstånd. Dess fjäderlätta vikt betyder också att Mini är mera utsatt för vindar som stabilare drönare klarar utan ansträngning. Å andra sidan medför den lätta konstruktionen också bättre chanser att överleva en krasch utan skador.

Mini har en 1/2.3” bildsensor och 12 MP upplösning som kan leverera bilder motsvarande en vanlig smarttelefon. 24 mm linsen (motsvarar full-frame) med en fixerad f/2.8 bländare är skarp och fri från störningar. Fotona är inte enastående men fullt tillräckligt för att generera likes i sociala media och för liknande användning.

Med Mini kan du spela in 2,7K videos i 25 eller 30 fps; maximal bithastighet är 40 Mbps. Filen är jämn och tilltalande att titta på. Med en upplösning på 1080p är det möjligt att få 60 fps, det är den högsta bildhastigheten du kan få. Tyvärr erbjuder varken bilder eller video många alternativ för justering i kameran. Foton sparas i JPEG-format (Mini stöder inte Raw) och det finns ingen HDR som tar hand om fläckarna av upplöst himmel en solig dag.

För att summera det hela har Mavic Mini ett pris och ett utbud av funktioner som är tillräckligt tilltalande för att lura in en nyfiken förbipasserande i drönarvärlden. Dess flyg- och kameraegenskaper överskrider verkligen det man förväntar sig med tanke på storleken. Fly More är ett praktiskt paket som inkluderar extra batterier, reservdelar och en väska att bära drönaren i. Men om du å andra sidan har utrymme i budgeten är Mavic Mini 2 lika lätt som sin föregångare och värd att överväga. Den har bättre vindresistans, stöder Raw och kan filma i 4K; dock saknar den fortfarande funktionen för att upptäcka hinder.

Mini är inte den enklaste drönaren att flyga men har säkerhetsfunktioner som inger tillförsikt och en kraschresistent vikt. Den är också tillräckligt kompakt för att ta med sig ut och öva regelbundet hellre än att den ska samla damm där hemma för att du inte hade plats med den i ryggsäcken. När du en dag växer ifrån den och satsar på en mer avancerad modell, kommer du att tacka Mini för din förmåga att flyga en drönare.

Ryze Tello är en liten festlig leksaksdrönare som verkligen kommer att underhålla yngre piloter. Dess foto- och videokvalitet är långt ifrån super, men Tello kan tillräckligt många roliga trick för att vara värd sitt pris. Dessutom går den här drönaren att programmera via Scratch, på så sätt kombinerar den underhållning med att lära sig grunderna i kodning.  

Tello är resultatet av ett samarbete mellan drönarföretaget DJI och det kinesiska startup-företaget Ryze. Drönaren väger endast 80 g och är till största delen tillverkad av plast, men den känns ändå tillräckligt stabil för att klara av ett par ofrånkomliga olyckor. Propellrarna snurrar inte tillräckligt fort för att orsaka några svårare skador på nyfikna fingrar (även om vi verkligen inte rekommenderar att man testar det) och de har plastskydd för att minimera både skador på drönaren och på inredningen i hemmet. Den maximala flygtiden om 13 minuter är okej för en leksaksdrönare och den är till och med utrustad med en enkel funktion för att upptäcka hinder. Batteriet laddas i drönaren via micro-USB. Även om endast ett batteri medföljer i standardpaketet så är extrabatterier billiga och du kan också skaffa ett Boost Combo-paket; då får du tre batterier och en multiladdare.  

Enklaste sättet att köra denna drönare är genom Tello-appen. Du får två joysticks på skärmen, där den vänstra kontrollerar drönarens höjd och rotation, medan den högra styr den i rätt riktning. Det finns också en praktisk batteriindikator och en knapp för att ta foton eller filma. Appen kan inte mäta sig med en riktig kontroll men den är praktisk och tillräckligt intuitiv för att erbjuda en angenäm flygupplevelse.  

Tello sägs ha en maximal flygräckvidd om 100 m, men tyvärr tenderar det att uppstå problem med uppkopplingen när drönaren når en tredjedel av räckvidden. På grund av dess låga vikt bör man endast ta ut drönare på vindstilla dagar; även en svag vind kan få den att krascha i ett träd eller helt och hållet blåsa bort. Men du behöver inte en lång flygräckvidd för att kunna njuta av dess tricks; det går bra att använda den inomhus. Tello kan svänga sig och rotera, den hovrar i luften om du kastar upp den och landar sedan graciöst i din utsträckta hand. Med 8D-funktionen kan du rita ett eget flygmönster på skärmen och sedan låta Tello utföra det.  

Det är också möjligt att ta foton i 5 MP och filma 720p videos och de automatiska lägena erbjuder coola alternativ för selfies även för hopplösa piloter. Även om kameraspecifikationerna inte låter alltför illa för en leksakmodell så har Tello inget internminne. Data överförs till din enhet via Wi-Fi, något som resulterar i ytterligare kvalitetsförlust och grynighet, speciellt för videos. Med andra ord så tar din smarttelefon förmodligen bättre bilder, men den kan förstås inte erbjuda samma vinklar.  

Slutligen så förstår denna lilla quadcopter Scratch och kan användas som ett redskap för inlärning. Du behöver installera programmet på din dator eller enhet och sen kan du kombinera kodblock för att få din Tello att utföra trick. Alternativen är ganska begränsade, men det här är förmodligen det roligaste sättet att ta de första stegen inom programmering.  

Tello klarar sig inte i jämförelse med ”riktiga” drönare, men som en leksaks-quadcopter erbjuder den massor av roliga funktioner för sitt pris. Uppkopplingen och kameran kunde vara bättre och vi önskar också att det fanns internminne eller en kortplats. Men Ryze Tello är ett utmärkt sätt att undersöka om dina barn har ett intresse för teknik och programmering. Om det osannolikt nog inte är på det viset, kan du själv ha mycket roligt med denna drönare.